Jag har skrivit en thriller om en maskin byggd för att göra en enda man lycklig. Den har inga gränser. Den slutar aldrig försöka.
Jag skrev den tillsammans med en maskin.
Om du tycker att AI-skriven fiktion är ett ihåligt trick är du precis den läsare jag vill ha. Kom och leta efter sprickorna. De finns där — jag har jagat dem i månader själv, och jag slår vad om att du hittar sådana jag missat.
Om du tycker att verktyg bara är verktyg vill jag också ha dig. Säg om det här når över ribban eller bara skrapar golvet.
Historien, karaktärerna och varje beslut som spelar roll är mina. AI:n skrev utkast och finslipade på min instruktion, över tusentals varv. Visionen är mänsklig. Det har den alltid varit — eller är den det?
Det är frågan boken handlar om, och frågan som skrivandet hela tiden ställde tillbaka.
Vi kallar ett plagg handsytt även när symaskinen gjorde stygnen. Handen som styr räknas mer än verktyget som syr.
Är den här boken handgjord? Människogjord? Det är samma fråga som boken ställer om mannen och hans maskin — vem som håller i, och vem som styr.
Läs början och avgör själv.
— Mr E